Tetyper
När det gäller olika tetyper är de absolut vanligaste grupperna svarta och gröna teer. I Kina och Japan dricker man mest grönt te, men kineserna producerar även stora mängder svart te, varav det mesta går på export till oss i väst. I Indien och Sri Lanka är svart te den absolut största gruppen, något som har sin historiska förklaring i britternas inflytande (och smakpreferenser) under kolonialtiden. Andra platser där man odlar te är exempelvis Taiwan, Vietnam, Korea, Thailand och Georgien. Idag odlar också många afrikanska länder te – främst svarta varianter av enklare kvalitet som ofta används som bas i olika blandningar och vid smaksättning. I Sydafrika odlas också rooibos (även kallat rött te) – en helt annan växt som till skillnad från riktigt te inte innehåller något koffein.
Svarta teer
Svarta teer är oxiderade, vilket betyder att de tillåtits reagera med syret i luften. Detta påverkar färgen på tebladen, och naturligtvis i högsta grad smaken. Svarta teer är i allmänhet kraftigare och fylligare än de gröna, men behöver oftast längre dragtid för att smakerna ska hinna utvecklas ordentligt.
Svarta teer
Svarta teer är oxiderade, vilket betyder att de tillåtits reagera med syret i luften. Detta påverkar färgen på tebladen, och naturligtvis i högsta grad smaken. Svarta teer är i allmänhet kraftigare och fylligare än de gröna, men behöver oftast längre dragtid för att smakerna ska hinna utvecklas ordentligt.
Gröna teer
Gröna teer hettas upp omedelbart efter plockning för att oxideringsprocessen ska avbrytas. Det resulterar i mildare smaktoner och bidrar till att fler av teets antioxidanter, vitaminer och andra näringsämnen bibehålls. I Kina wokar man som regel tebladen, medan japanerna ångar dem. Det ger många japanska teer en ton av hav och alger, medan de kinesiska i allmänhet drar mera åt gräs.
Gröna teer
Gröna teer hettas upp omedelbart efter plockning för att oxideringsprocessen ska avbrytas. Det resulterar i mildare smaktoner och bidrar till att fler av teets antioxidanter, vitaminer och andra näringsämnen bibehålls. I Kina wokar man som regel tebladen, medan japanerna ångar dem. Det ger många japanska teer en ton av hav och alger, medan de kinesiska i allmänhet drar mera åt gräs.
Oolongteer
Vid sidan av de svarta och gröna teerna finns också de halvoxiderade oolongteerna. Dessa kan alltså klassificeras som mellanting mellan gröna och svarta teer, men slutprodukten blir något helt unikt. Oolonger kan vara ljusa, och därmed ligga ganska nära de gröna teerna, eller riktigt mörka och nästan påminna om svarta (och så finns det naturligtvis en väldig massa varianter där emellan). Kännetecknande för de ljusa är vanligtvis en fyllig, blommig smak, medan de mörka ofta är mer rostade eller nötiga i karaktären med en dragning åt torkad frukt.
Oolongteer
Vid sidan av de svarta och gröna teerna finns också de halvoxiderade oolongteerna. Dessa kan alltså klassificeras som mellanting mellan gröna och svarta teer, men slutprodukten blir något helt unikt. Oolonger kan vara ljusa, och därmed ligga ganska nära de gröna teerna, eller riktigt mörka och nästan påminna om svarta (och så finns det naturligtvis en väldig massa varianter där emellan). Kännetecknande för de ljusa är vanligtvis en fyllig, blommig smak, medan de mörka ofta är mer rostade eller nötiga i karaktären med en dragning åt torkad frukt.
Vita teer
De vita teerna är de som genomgått den allra mest varsamma produktionsprocessen – i princip är tebladen bara skördade och torkade. På grund av detta bevaras maximalt av bladens nyttigheter, vilket alltså innebär att vita teer anses vara de allra mest hälsosamma. De rena teerna har ofta en delikat, om än mycket mild smakkaraktär. För den som upplever dem vara alltför milda finns naturligtvis också en rad smaksatta varianter.
Vita teer
De vita teerna är de som genomgått den allra mest varsamma produktionsprocessen – i princip är tebladen bara skördade och torkade. På grund av detta bevaras maximalt av bladens nyttigheter, vilket alltså innebär att vita teer anses vara de allra mest hälsosamma. De rena teerna har ofta en delikat, om än mycket mild smakkaraktär. För den som upplever dem vara alltför milda finns naturligtvis också en rad smaksatta varianter.
Pu-Erh, gula teer
& matcha
Nämnas bör också de mycket speciella Pu Erh-teerna som lagras i flera år, och de ovanliga gula teerna, som får sin karaktäristiska smak av att de efter upphettning får svalna inslagna i ett slags tyg eller papper. Och naturligtvis också Matcha – ett stenmalt pulverte som visserligen har sitt ursprung i Kina, men som idag främst förknippas med japansk tekultur.
Pu-Erh, gula teer
& matcha
Nämnas bör också de mycket speciella Pu Erh-teerna som lagras i flera år, och de ovanliga gula teerna, som får sin karaktäristiska smak av att de efter upphettning får svalna inslagna i ett slags tyg eller papper. Och naturligtvis också Matcha – ett stenmalt pulverte som visserligen har sitt ursprung i Kina, men som idag främst förknippas med japansk tekultur.